Berättelser om Einar Skank

Jag har kastat mej mellan fagra kvinnor. Jag har bestigit ett berg av döda fiskar. Jag har bluffat mej igenom en tennismatch. Allt detta för att kunna genomföra denna min mission: att stoppa lögnerna. Lögner som spridits av spekulativa personer värda noll och intet. Här kommer sanningen.

Einar Skank i vilda västern

Einar Skank såg en gång ett avsnitt av den bejublade serien Bröderna Carport. Han kände sig genast frestad att besöka pappa Ben och hans fötter. Dock motstod han frestelsen och stannade hemma. Vilket betyder att följande historia endast är en myt, och har påhittats av en rad svinbesläktade sensationslystna galningar. Dock består mitt uppdrag av att upplysa, och därför publiceras härmed denna cowboysare.

” kaktusarna rapade mot den heta solen. Einars kolt var varm som en kvinna i en ler-gryta. Han tittade för att se om hans fiender, de infamösa bröderna Lortgris var på infart. Det var de.

Alla människor i hela vilda västern kastade sig in i sina hus. De som inte hade några hus kontaktade herr Poppelpump, som var en kapabel husmäklare. Ett moln av ren smuts följde bröderna på färden. Einar svalde men ångrade sig genast då en snusprilla följde med saliven ner i matstrupen och orsakade ett rasande uppkastningsinferno.Men räds ej! Einar Skank-the fastest gun in the west-kunde skjuta ner en rödhake mitt under pågående kräkanfall. (Något han lärt sig under sina många år som ”sekret spy” i Ryssland.)

Bröderna Lortgris kom närmre och Einar kisade mot solen och grinade illa. Han spottade på den fläck som två sekunder tidigare varit täkt utav en skalbagge av släktet: Svankbagge. Svankbaggen hade hunnit förflytta sig en decimeter, men fick ändå ett stänk av Einars fatala saliv. Svankbaggen förvred sig i smärtor och dog. Dennes sista ord blev höljt i lönndom. Lortgrisarna framskred. Einar visste varför de kom. De skulle döda honom. Anledningen var enkel: Einar var en trevlig karl och ägde en viltsvinsmössa. ( Ni vet sån med två stora öron och luktar apa. Nu kan det alltså bekräftas att apan är ett svin)

Bröderna Lortgris avancerade. Nu började Einar erindra sig on sin senaste kvinna: Glädjeflickan Stina. Han mindes hennes behag och hennes vilja att vara Einar till lags. Han mindes även hennes smutsiga fötter som hade fått honom att minnas sin gamla hund: Evert. Därefter hade tårar fallit och Einar hade hostat upp en dollar extra till människovännen Stina att köpa kolfilter för.

Bröderna Lortgris var nu ända framme vid Einars nacke. Alltså bakom Einar. Hur detta hade gått till visste inte Einar. Han hade dock en teori att bröderna hade ridit under honom medan han tände sin cigarr. Duellen var nära. Sue- Ellen var långt borta. Åtta skott hördes. Tre korta och två långa. Ett i blindo och ett i fyllan, samt ett i minne. Striden var över och hade det inte varit för Einars kära hund så hade det slutat illa. Lille Evert gläfste nämligen till och sköts till prinskorv av  samtliga, inklusive Einar som tyckte hunden tagit nog plats i hans vilda västern historia. Bröderna Lortgris såg dock mordet på hundkräket som fruktansvärt elakt då de trodde att hunden var en vän åt alla. Därför lät de udda vara jämt och strök ett streck över den här hiskeliga historien. Einar samlade ihop Evert och fick igång honom hjälpligt med hjälp av en hög råttor och en blixt från en klar himmel.

Slutet gott, allting gott och Einar red iväg på sin enda vän in i solnedgången.

-The End-

(Fast hela den här historien är alltså en lögn)