Kapitel 10

Ett annorlunda kapitel.....

 

Det har ställts frågor. Frågor som alltid har förblivit obesvarade. ”Har Einar Skank varit med i melodifestivalen?”, ” Har Einar Skank varit med i idol?”  ”Har Göte Wälitala jobbat som talpedagog?”. Jag är väl den ende som vet. ”Och den som vet skall låta andra veta, om inte det vetna är av ovettig natur” ( Sven Larm, den ende lärde i Arvika)

 

Det är dags att färtälja historien om Einar Skanks bidrag till melodifestivalen. Eftersom det kan väl inte skada.

 

Einar i melodifestivalen

 

Det hände sig på den tiden då alla betalade TV-licensen i Blästringe. Därför kunde alla njuta av de förödande medlockande melodierna som spreds via detta visuella element. Alla i Blästringe visste att den som vann melodifestivalen blev en populär person för evigt. Därför började någon undra om inte Blästringe hade någon truddelutt-skrivande talang. Någon kom att tänka på att Einar brukade vissla . Javisst! Alla reste sig upp och skrek av glädje. Ingen märkte den lilla fågelunge som också skrek, fast på mat, som inte fågel-mamman hörde utan flög iväg till hälsingland för att hälsa på sin svåger varav den lilla fågelungen fick klara sig själv. När fågelungen var vuxen var den hatisk mot allt vad melodifestival hette.

 

Nåväl!

Einar Skank jagade upp och stängdes in i ett rum på skansen. Blästringe hade också en djurpark som hette Skansen. Där uppträdde Blästringes egen allsångsledare; Vasslas Eriksson, med alla de alster som han själv skrivit. Nu var emellertid inte Vasslas tillgänglig eftersom han hade gått bort.

Inne på sitt rum satt Einar och visslade, och visslade, och visslade tills truten såg ut som en desikerad groda. Dock kom inget fram som frambringade något av den Himmel eller Strand som Himmelstrand frambringade. Einar knöt sina händer och : Vax! (ett uttrop som brukade figurera i den Elementäriska pressen, under famnande former) –utanför fönstret visslade en fågel av förtrollad sort. Fågeln pep åt Einar: Du ska få en sång som alla älskar, det är bara en nackdel med den. Vad är det? frågade Einar.- Jo, sade det eländiga fjäderfäet, alla som hör melodin blir förälskade i den, men så fort den är slut glöms den bort totalt.

Det är väl som det brukar med schlager-låtar, tänkte Einar, och lade genast den lilla pip-melodin på minnet.

 

Efter detta gick Einar till sin gode vän, Pling Plångström. Pling skrev genast en meningslös text som passade melodin perfekt. Med detta kastade sig Einar in på Globen, trampade Dolph Lundgren på muskeln, Lena Pholph på magen och Måns Ph-värde på halsgropen. Han slängde en Mp3 –fil i ansiktet på producenten som var omusikalisk, men ändå med på noterna. En himmelsk bakgrundsinspelning satte igång, och Einar sjöng melodin fågeln hade gett honom och artikulerade texten Pling hade skrivit. Publiken blev bedårad, vansinnig av sinnlig närvaro, lyckligare än de flesta och dessutom totalt medryckta. Vid slutet på Einars visa, stod hela globen upp och grät fram sin bejakelse över musikupplevelsen. Det stod klart in i den sista sekunden på låten att Einar hade nått toppen. Han hade ställt sig bredvid Abba, Carola och hela det svenska musikaliska undret. När endast en sekund var kvar av låten stod melodifestivalens chef och hoppade av begeistring, skrikande: Detta är det bästa som någonsin funnits i hela världen, alla kategorier!!!!.

Sedan avslutades låten med den sedvanliga : Baggedubbidamdam tjafs, och plötsligt blev det tyst i Globen. Efter 15 sekunder sade programledaren att det var ju roligt att Einar kom förbi, men tyvärr mindes han inte vad han hade sjungit, och detta gällde hela det svenska folket. Alla de blågula schlagerfantasterna i hela landet som stod med telefonen i handen, kom nu inte ihåg vad de skulle rösta på.

 

Einar tog sig ut via köket, och mötte hela tiden människor som tittade honom igenkännande, men som senast beslöt sig för att titta bort då det inte kunde minnas var de hade sett denna Blästringe-bo förut.

 

Och med detta gick världen miste om den bästa schlager som nånsin skrivits. Den hade allt som krävdes. En omedelbar omtyckningsfaktor och förmågan att glömmas så fort den var över.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0