Berättelser om Einar Skank

Antabus-maskinen

I Blästringe talades det i många år om den fantastiska herr Modén. Herr Modén var en uppfinnare av högsta klass och även en slug rackare. Tittade man på honom utbrast man gärna: ”-Se vilken dum människa!” Men sakta skola de avskalade skela, för snart insåg man vilken klipsk man det var. Eller om det bara var så att han saknade de moraliska skrupler  vi gärna kallar för moral. En av de mest kända berättelserna om denna man är den om antabus-signalen. Det var så här:

I Blästringe verkade alltså den omtalade uppfinnare Modén, som lyckats efter många om och mén att få fram en maskin som skapade en låg ljudsignal som i sin tur hade samma effekt som det alkohol dämpande medlet:Antabus. Modén kunde till och med reglera så att alla som hörde signalen kunde dricka exakt den mängd alkohol som dess upphovsman bestämde. Därefter skulle de, om de fortsatte, spy upp alltihop. Detta gav herr Modén en idé. Han satte upp den dryckjomsfientliga apparaten på Blästringes högsta hus för att på så sätt nå ut till alla i staden. Därefter ställde han sig vid torget och lät utlysa 50000 kr till den som kunde dricka 47 centiliter öl utan att få upp det hela. Byns alla män skyndade till och betalde de 250kr i anmälningsavgift som Modén krävde. När allt kom omkring så var det ganska liten risktagning. 47 centiliter var en ölmängd som de flesta gubbarna hävde i sig utan att rapa ens. Klockan 14:30 på Fredag förmiddag stod det 4726 gubbar i myndig ålder i kö för att visa vilka jäsdryckshävande proffs de var. Den första i kön var Olof Bäll, som till den enögde Alexander Grahams Bulle. Olof hade bytt sitt efternamn eftersom det förknippades med feta bullar i mjölk. Herr Bäll intog raskt, och i en enda klunk, 42 centiliter öl. Han tittade sig triumferande omkring, som för att visa att de andra nu kunde gå hem. Han drog efter andan och fick in i munnen de resterande 5 centilitrarna. Han svalde, och häpnade därefter av den orolighet hans mage utsatte honom för innan den beslöt att vända sig ut och in och kasta 47 centiliter öl 4 meter upp i luften.

Publiken hånskrattade, och en efter en stormagad bjässe gick sedan samma öde till mötes. Alla spydde upp sin öl, och efter tre timmar var hela torget en blöt tillställning bestående av begagnad öl och tappade sugar. Det var då Döv-Erik gick fram, tömde hela kruset på 50 centiliter, fyllde på och drack för säkerhets skull upp en sejdel till med samma mängd. 4725 paraplyförsedda herrar höll andan medan de väntade på huruvida en liter av Guds mest berömda njutningsämnen skulle stanna kvar i sin värd. Efter 10 minuter beslöts det att han hade lyckats, och fick emottaga en check på 50 000 kronor av herr Modén. Modén var ingalunda besviken då han hade gjort en rejäl vinst på affären. Och han kunde ju inte förutse att byns enda döva människa skulle befinna sig just här just nu, och dessutom uppfatta öl som en drickbar dryck. Det krävdes nämligen en någorlunda normal hörsel för att kunna uppfatta signalen som Modéns apparat utsöndrade.

Nu tror väl alla att Döv- Erik och herr Modén var de enda vinnarna i detta drama, men ingalunda. När den  hörselskadade mannen lämnade fram sin check på banken, log Bankir Gottfridsson ett snett leende, räknade upp 10 stycken 500 kronors sedlar till den dyslektiske Erik, och for på eftermiddagen med de återstående 45 000 kronorna med halv 6 planet till Thailand, där han drack öl tills han drabbades av leverciros. Denna leverskada behandlades sedan av den lyckade läkaren Lakiji, som tog bra betalt.

Vad har detta med Einar Skank att göra? Jo! det var Einar som fixade ölen, som han sålde för 50kr halvlitern.