KAPITEL 12

 

 

Den varsamma studenten

 

När Einar Skank fyllde 21 år förärades han en bil. Alla barn i Blästringe som fyllde åldern 21 till bredden, fick alltid en bil. Detta berodde på att bilmärket Saaaaaababa en gång hade en någorlunda galen tekniker i sitt stall som kom på den fantastistiska iden att göra en disco-bil. Han skulle göra en bil som alla ungdomar ville ha-genast. Han funderade länge och väl på hur han skulle konstruera bilen så att den fick efterstävad effekt, och fick då se en video med den på den tiden så levande och näsvise: Micaqel Jaxén. Micaqel Jaxén var en man som hela livet vantrivts med att vara den han var. Därför beslöt han sig för att operera bort sitt öra.Sedan ersatte han detta hörselorgan med diverse uppmärksammade attributer. Den ena dagen hade han ett stolsben där örat skulle ha varit, och en annan dag hade han visserligen ett öra, men ett sådant som elefanter skulle säga: ”Gud vilket fult öra han har” om.

 

Denne Micaqel sjöng en visa som handlade om en Willis-bil. Willis bil i snått majl över, gick texten. Det var inte visan i sej som tilltalade teknikern utan den dans han utövade. Mitt under visan började han dansa med fötterna så att det såg ut som om han gick framåt, men egentligen gick han bakåt. ”SNILLEBLIXT” lät det i hela Blästringe, och teknikern lyckades med trix och rackarspel (Dessa trix och rackarspel har blivit visualiserade i filmen ”Teknikern som trixade och rackarspelade, med Micael Persika som rektor Brandt) få till det så att bilfabriken producerade 50 000 bilar som såg ut som om dom gick framåt, men egentligen gick bakåt. Den såkallade ”Moonwalk-bilen”. Efter 4000 krockar och 3 bedrövelser såldes hela partiet till bilhandlare Amårten Ering för den summa som endast få fick veta. Jag vet. Men jag berättar inte.

 

Hur det nu var, så körde Einar sitt reverserade motoråbäke till sin vän Lennart Lyn. Lennart Lyn stod i sin trädgård med ena benet i luften och andra foten lite böjd bakåt. Han hade stått så i 4 år, då han försökte sig på att göra Micaqel Jaxéns berömda dans, men fastnade . Och i dessa år hade han nu stått och varken kunnat gå fram eller tillbaka, då han inte mindes om det skulle se ut som om han gick framåt eller bakåt eller om det skulle se ut som om han, eller om det i själva verket…. Kort sagt Lennart var vilsen i sin Moonwalk. Einar tyckte att detta kunde vara ett bra tillfälle att hälsa på sin stela vän och körde därför dit, fast det såg ut som om han körde nån annanstans.

 

Väl framme kastade Einar in Lennart i bilen och körde honom till universitetet för fastnade moonvalkar. Där träffade de genast en student. Hej hå, student skrek Einar. Den varsamme studenten tittade noga på Einar. Han granskade även den märkliga varelse som låg i baksätet med ena benet i luften. Studenten konstaterade att det såg ut som om varelsen gick framåt, men att bilen gick bakåt, medan Det egentligen inte gick att se om någon av dessa ting egentligen rörde sig alls.

 

Kan du hjälpa en fastnad själ? Frågade Einar-

Studenten svarade varsamt: ja, kanske.

Den följande proceduren är alltför smärtsam att återge, men när året var slut kunde Blästringe-borna se en staty, föreställande en man som såg ut som om han gick framåt, men i själva verket gick bakåt. En staty av den sedan länge försvunne Lennart Lyn.

-slut-


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0