Berättelser om Einar Skank

Jag har kastat mej mellan fagra kvinnor. Jag har bestigit ett berg av döda fiskar. Jag har bluffat mej igenom en tennismatch. Allt detta för att kunna genomföra denna min mission: att stoppa lögnerna. Lögner som spridits av spekulativa personer värda noll och intet. Här kommer sanningen.

Einar Skank i vilda västern

Einar Skank såg en gång ett avsnitt av den bejublade serien Bröderna Carport. Han kände sig genast frestad att besöka pappa Ben och hans fötter. Dock motstod han frestelsen och stannade hemma. Vilket betyder att följande historia endast är en myt, och har påhittats av en rad svinbesläktade sensationslystna galningar. Dock består mitt uppdrag av att upplysa, och därför publiceras härmed denna cowboysare.

” kaktusarna rapade mot den heta solen. Einars kolt var varm som en kvinna i en ler-gryta. Han tittade för att se om hans fiender, de infamösa bröderna Lortgris var på infart. Det var de.

Alla människor i hela vilda västern kastade sig in i sina hus. De som inte hade några hus kontaktade herr Poppelpump, som var en kapabel husmäklare. Ett moln av ren smuts följde bröderna på färden. Einar svalde men ångrade sig genast då en snusprilla följde med saliven ner i matstrupen och orsakade ett rasande uppkastningsinferno.Men räds ej! Einar Skank-the fastest gun in the west-kunde skjuta ner en rödhake mitt under pågående kräkanfall. (Något han lärt sig under sina många år som ”sekret spy” i Ryssland.)

Bröderna Lortgris kom närmre och Einar kisade mot solen och grinade illa. Han spottade på den fläck som två sekunder tidigare varit täkt utav en skalbagge av släktet: Svankbagge. Svankbaggen hade hunnit förflytta sig en decimeter, men fick ändå ett stänk av Einars fatala saliv. Svankbaggen förvred sig i smärtor och dog. Dennes sista ord blev höljt i lönndom. Lortgrisarna framskred. Einar visste varför de kom. De skulle döda honom. Anledningen var enkel: Einar var en trevlig karl och ägde en viltsvinsmössa. ( Ni vet sån med två stora öron och luktar apa. Nu kan det alltså bekräftas att apan är ett svin)

Bröderna Lortgris avancerade. Nu började Einar erindra sig on sin senaste kvinna: Glädjeflickan Stina. Han mindes hennes behag och hennes vilja att vara Einar till lags. Han mindes även hennes smutsiga fötter som hade fått honom att minnas sin gamla hund: Evert. Därefter hade tårar fallit och Einar hade hostat upp en dollar extra till människovännen Stina att köpa kolfilter för.

Bröderna Lortgris var nu ända framme vid Einars nacke. Alltså bakom Einar. Hur detta hade gått till visste inte Einar. Han hade dock en teori att bröderna hade ridit under honom medan han tände sin cigarr. Duellen var nära. Sue- Ellen var långt borta. Åtta skott hördes. Tre korta och två långa. Ett i blindo och ett i fyllan, samt ett i minne. Striden var över och hade det inte varit för Einars kära hund så hade det slutat illa. Lille Evert gläfste nämligen till och sköts till prinskorv av  samtliga, inklusive Einar som tyckte hunden tagit nog plats i hans vilda västern historia. Bröderna Lortgris såg dock mordet på hundkräket som fruktansvärt elakt då de trodde att hunden var en vän åt alla. Därför lät de udda vara jämt och strök ett streck över den här hiskeliga historien. Einar samlade ihop Evert och fick igång honom hjälpligt med hjälp av en hög råttor och en blixt från en klar himmel.

Slutet gott, allting gott och Einar red iväg på sin enda vän in i solnedgången.

-The End-

(Fast hela den här historien är alltså en lögn)

Vad den gamle mannen aldrig sa

Ja, som ni bloggläsare (säkert miljontals) säkert förstår, började Einar komma upp i åldern då man närmar sig de 20. Einar bodde dock i Blästringe och därför närmade han sig de 17. När man fyller 17 år i Blästringe får man inga presenter. Man får i stället träffa den gamle mannen.

Den gamle mannen är en helig man som lär ut lärdomar om livet. Alla i Blästringe fyllda 17 ( med undantag av Rune Modul som hör till historien) har någon gång fått träffa den gamle mannen. Det är därför alla i Blästringe har sådan ordning på sian liv. ( Nja, sa Selma Hedengös, ordning är väl mycket sagt, men om vi säger; inte så mycket oordning som i Flasie*, så kommer vi närma sanningen.)

Dessa fakta kan få läsaren att tänka: ”Hm, den gamle mannen är kanske en BLUFF! Som lurar Blästringe-borna”. Dessa slutsatsande är mycket närmare sanningen än den totalt klenbegåvade skribenten som i Båtnyheternas veckoblaska, skrev att Einar Skanks ögonbryn skulle vara höjda då han fann sin fader på Damunderkläders auktionen i Vallentuna, bjudande på ett par gredelina damtrosor. Detta är en ren och skär lögn. Sanningen var att Einar fann sin fader motbjudande i Damtrosor, och då liksom vibrerade hans ögonbryn upp och ner och tvärtom, om ni förstår.

Trots att den gamle mannen var en bluff, trodde Blästringe-borna på hans helighet. Halvigheten hade då inte ens nått Gnesta. Einar skickades därför till honom.

Den gamle mannen bodde inte på ett berg med två korpar som enda sällskap. Ej heller bodde han i den mörka skogen i ett hus byggt av Ystadkorv och pommes Fritz ( tysken Fritz von Pommel immigrerade till Blästringe och införde då de typiskt tyska rätterna: Schili von Karné, Pommes Fritz och Lutfisk- eller Schnedfisk-burger som den även kallas) Nej, den gamle mannen bodde på Bullhögabergsvägen 7, 29126 Blästringe.

Einar blev ditkörd av en jeppe i jeep som Einar aldrig förut träffat. Efter ett tryck på ringklockan (Blästringe-tid) öppnades dörren och Einar var äntligen framme vid sitt livs mognaste ögonblick. Den gamle mannen var skrynklig och roade sig i sin fåfänga åt att försöka stryka sitt ansikte. Hans nakna kropp hade flera av de så typiska strykjärnsbrännmärken som brukar finnas hos dessa skönhetsjägare.

Nå, vad vill en sån liten Einar då? Sprack mannens röst.

-Jag vill veta svaret, svarade den kvisslige tonåringen.

-Hurom lyder då frågan, illvisslade den gamle. Varpå Einar förklarade:

- Jag vill veta om alla bekymmer som senare kommer att bli mina vardagsbekymmer. Jag vill veta allt om skattesmällar, löneförhandlingar som strandar, barn som blir mobbade, bilar som inte går igenom besiktningen, Hus som faller i värde, Räntor som stiger, fruar som är otrogna och sånt där.

Den gamle mannen vred sitt ansikte i de plågor endast en som visste något kunde vrida sitt ansikte i.

-          Min käre pojke, sätt dej ner!

Och så satt den gamle och Einar och pratade tills solen gått ner för fjärde gången, sedan gick Einar hem.

Väl hemma undrade naturligtvis alla hur det hade gått, men Einar sade ingenting. Han hade lovat den gamle att inte avslöja något av de extremt fiffiga lösningar han hade begåvats med. Men sägas kan ju detta: Einar fick aldrig något problem med någonting som alla vi andra får problem med. Dock fick han problem som ingen nånsin haft förut, men det blir ett annat kapitel.

* Flasie = staden där röran och virrvarret hyllas som gudomliga företeelser.