Berättelser om Einar Skank

Antabus-maskinen

I Blästringe talades det i många år om den fantastiska herr Modén. Herr Modén var en uppfinnare av högsta klass och även en slug rackare. Tittade man på honom utbrast man gärna: ”-Se vilken dum människa!” Men sakta skola de avskalade skela, för snart insåg man vilken klipsk man det var. Eller om det bara var så att han saknade de moraliska skrupler  vi gärna kallar för moral. En av de mest kända berättelserna om denna man är den om antabus-signalen. Det var så här:

I Blästringe verkade alltså den omtalade uppfinnare Modén, som lyckats efter många om och mén att få fram en maskin som skapade en låg ljudsignal som i sin tur hade samma effekt som det alkohol dämpande medlet:Antabus. Modén kunde till och med reglera så att alla som hörde signalen kunde dricka exakt den mängd alkohol som dess upphovsman bestämde. Därefter skulle de, om de fortsatte, spy upp alltihop. Detta gav herr Modén en idé. Han satte upp den dryckjomsfientliga apparaten på Blästringes högsta hus för att på så sätt nå ut till alla i staden. Därefter ställde han sig vid torget och lät utlysa 50000 kr till den som kunde dricka 47 centiliter öl utan att få upp det hela. Byns alla män skyndade till och betalde de 250kr i anmälningsavgift som Modén krävde. När allt kom omkring så var det ganska liten risktagning. 47 centiliter var en ölmängd som de flesta gubbarna hävde i sig utan att rapa ens. Klockan 14:30 på Fredag förmiddag stod det 4726 gubbar i myndig ålder i kö för att visa vilka jäsdryckshävande proffs de var. Den första i kön var Olof Bäll, som till den enögde Alexander Grahams Bulle. Olof hade bytt sitt efternamn eftersom det förknippades med feta bullar i mjölk. Herr Bäll intog raskt, och i en enda klunk, 42 centiliter öl. Han tittade sig triumferande omkring, som för att visa att de andra nu kunde gå hem. Han drog efter andan och fick in i munnen de resterande 5 centilitrarna. Han svalde, och häpnade därefter av den orolighet hans mage utsatte honom för innan den beslöt att vända sig ut och in och kasta 47 centiliter öl 4 meter upp i luften.

Publiken hånskrattade, och en efter en stormagad bjässe gick sedan samma öde till mötes. Alla spydde upp sin öl, och efter tre timmar var hela torget en blöt tillställning bestående av begagnad öl och tappade sugar. Det var då Döv-Erik gick fram, tömde hela kruset på 50 centiliter, fyllde på och drack för säkerhets skull upp en sejdel till med samma mängd. 4725 paraplyförsedda herrar höll andan medan de väntade på huruvida en liter av Guds mest berömda njutningsämnen skulle stanna kvar i sin värd. Efter 10 minuter beslöts det att han hade lyckats, och fick emottaga en check på 50 000 kronor av herr Modén. Modén var ingalunda besviken då han hade gjort en rejäl vinst på affären. Och han kunde ju inte förutse att byns enda döva människa skulle befinna sig just här just nu, och dessutom uppfatta öl som en drickbar dryck. Det krävdes nämligen en någorlunda normal hörsel för att kunna uppfatta signalen som Modéns apparat utsöndrade.

Nu tror väl alla att Döv- Erik och herr Modén var de enda vinnarna i detta drama, men ingalunda. När den  hörselskadade mannen lämnade fram sin check på banken, log Bankir Gottfridsson ett snett leende, räknade upp 10 stycken 500 kronors sedlar till den dyslektiske Erik, och for på eftermiddagen med de återstående 45 000 kronorna med halv 6 planet till Thailand, där han drack öl tills han drabbades av leverciros. Denna leverskada behandlades sedan av den lyckade läkaren Lakiji, som tog bra betalt.

Vad har detta med Einar Skank att göra? Jo! det var Einar som fixade ölen, som han sålde för 50kr halvlitern.

Ett annorlunda kapitel.....

Det har ställts frågor. Frågor som alltid har förblivit obesvarade. ”Har Einar Skank varit med i melodifestivalen?”, ” Har Einar Skank varit med i idol?”  ”Har Göte Wälitala jobbat som talpedagog?”. Jag är väl den ende som vet. ”Och den som vet skall låta andra veta, om inte det vetna är av ovettig natur” ( Sven Larm, den ende lärde i Arvika)

Det är dags att färtälja historien om Einar Skanks bidrag till melodifestivalen. Eftersom det kan väl inte skada.

Einar i melodifestivalen

Det hände sig på den tiden då alla betalade TV-licensen i Blästringe. Därför kunde alla njuta av de förödande medlockande melodierna som spreds via detta visuella element. Alla i Blästringe visste att den som vann melodifestivalen blev en populär person för evigt. Därför började någon undra om inte Blästringe hade någon truddelutt-skrivande talang. Någon kom att tänka på att Einar brukade vissla . Javisst! Alla reste sig upp och skrek av glädje. Ingen märkte den lilla fågelunge som också skrek, fast på mat, som inte fågel-mamman hörde utan flög iväg till hälsingland för att hälsa på sin svåger varav den lilla fågelungen fick klara sig själv. När fågelungen var vuxen var den hatisk mot allt vad melodifestival hette.

Nåväl!

Einar Skank jagade upp och stängdes in i ett rum på skansen. Blästringe hade också en djurpark som hette Skansen. Där uppträdde Blästringes egen allsångsledare; Vasslas Eriksson, med alla de alster som han själv skrivit. Nu var emellertid inte Vasslas tillgänglig eftersom han hade gått bort.

Inne på sitt rum satt Einar och visslade, och visslade, och visslade tills truten såg ut som en desikerad groda. Dock kom inget fram som frambringade något av den Himmel eller Strand som Himmelstrand frambringade. Einar knöt sina händer och : Vax! (ett uttrop som brukade figurera i den Elementäriska pressen, under famnande former) –utanför fönstret visslade en fågel av förtrollad sort. Fågeln pep åt Einar: Du ska få en sång som alla älskar, det är bara en nackdel med den. Vad är det? frågade Einar.- Jo, sade det eländiga fjäderfäet, alla som hör melodin blir förälskade i den, men så fort den är slut glöms den bort totalt.

Det är väl som det brukar med schlager-låtar, tänkte Einar, och lade genast den lilla pip-melodin på minnet.

Efter detta gick Einar till sin gode vän, Pling Plångström. Pling skrev genast en meningslös text som passade melodin perfekt. Med detta kastade sig Einar in på Globen, trampade Dolph Lundgren på muskeln, Lena Pholph på magen och Måns Ph-värde på halsgropen. Han slängde en Mp3 –fil i ansiktet på producenten som var omusikalisk, men ändå med på noterna. En himmelsk bakgrundsinspelning satte igång, och Einar sjöng melodin fågeln hade gett honom och artikulerade texten Pling hade skrivit. Publiken blev bedårad, vansinnig av sinnlig närvaro, lyckligare än de flesta och dessutom totalt medryckta. Vid slutet på Einars visa, stod hela globen upp och grät fram sin bejakelse över musikupplevelsen. Det stod klart in i den sista sekunden på låten att Einar hade nått toppen. Han hade ställt sig bredvid Abba, Carola och hela det svenska musikaliska undret. När endast en sekund var kvar av låten stod melodifestivalens chef och hoppade av begeistring, skrikande: Detta är det bästa som någonsin funnits i hela världen, alla kategorier!!!!.

Sedan avslutades låten med den sedvanliga : Baggedubbidamdam tjafs, och plötsligt blev det tyst i Globen. Efter 15 sekunder sade programledaren att det var ju roligt att Einar kom förbi, men tyvärr mindes han inte vad han hade sjungit, och detta gällde hela det svenska folket. Alla de blågula schlagerfantasterna i hela landet som stod med telefonen i handen, kom nu inte ihåg vad de skulle rösta på.

Einar tog sig ut via köket, och mötte hela tiden människor som tittade honom igenkännande, men som senast beslöt sig för att titta bort då det inte kunde minnas var de hade sett denna Blästringe-bo förut.

Och med detta gick världen miste om den bästa schlager som nånsin skrivits. Den hade allt som krävdes. En omedelbar omtyckningsfaktor och förmågan att glömmas så fort den var över.